Jag trivs ändå väldigt bra här nere i mitt lilla rum på min lilla skola. Det verkar förvåna så många när jag berättar att jag är från stockholm. Det är mycket "ojojoj" och "känns det inte lite kvävande sådär ute på landet för dig?" men nä. Det är ju snarare tvärtom! Här är jag fri att vilja vara och se ut lite hur jag vill, och promenader här är typ det bästa som finns. Sen kommer jag inte från innerstan heller, bor annars i en liten villastad i söderort. 

Det finns mindre bra dagar också. Det är ju trots allt lite jobbigt att flytta så långt bort när det är första gången en flyttar hemifrån. Jag saknar min familj varje dag men under majoriteten av dagarna så känns inte saknaden som något negativt, den påminner mig mest om hur mycket kärlek jag har för alla där hemma. Att hålla i en långdistansrelation är däremot mycket mer annorlunda och inte så lätt alla dagar. Men sålänge båda vill så funkar det och vi ses nästan alltid varannan vecka, alltså med två veckors mellanrum då, vilket gör att det känns lättare. 

 

Nu ska jag cykla iväg till affären med Alice och köpa choklad, för det är jag värd! Det är antagligen du med.

Tänk på det!